Överspänningsskydd (överspänningsskydd) är en oersättlig anordning för blixtskydd av elektronisk utrustning. Det kallades tidigare" blixtnedbrytare" eller" överspänningsskydd" ;. När du går in i kraftledningen är signalöverföringsledningens momentana överspänning begränsad till det spänningsområde som utrustningen eller systemet kan motstå, eller en stark blixtström urladdningsplats genereras för att skydda den skyddade utrustningen eller systemet från stötar och skador.
Överspänningsskyddets typ och struktur är olika för olika ändamål, men det bör åtminstone innehålla ett icke-linjärt spänningsbegränsande element. De grundläggande komponenterna som används i överspänningsskydd är: urladdningsgap, gasfylld urladdningsrör, varistor, dämpningsdiod och förströmsspole etc.
Det mest primitiva överspänningsskyddets kloformade klyfta uppträdde i slutet av 1800-talet och användes för överliggande överföringsledningar för att förhindra att blixtnedslag skadar utrustningens isolering och orsakar strömavbrott, så det kallas" överspänningsskydd" ;. På 1920-talet uppstod överspänningsskydd av aluminium, överspänningsskydd för oxidfilmer och överspänningsskydd för piller. Överspänningsskydd av rörtyp uppträdde på 1930-talet. Blixtskyddsanordningar av kiselkarbid dök upp på 1950-talet. På 1970-talet uppfann Panasonic Corporation i Japan först ett överspänningsskydd av metalloxid med metalloxidkeramik som huvudkomponent. Moderna överspänningsskydd har inte bara en bra skyddande effekt på olika blixtöverspänningar och manövrerade överspänningar i högspänningsledningar utan gör också stora insatser inom mikroelektronik.
